up is where we go from here

Jag har träningsvärk så det smärtar att ens lyfta på ett finger. Men det är bra, good stuff liksom. Och jag kanske överdrev. Lite, iallafall.

Ikväll blir det party, utgång med L + kompis för hela slanten, och innan dess strosa på stan för att sedan dra hem till henne. Och upp. Upp för de 125 trappstegen, i den extremt branta och snurrade, farliga trappen som leder upp till hennes humble abode. Jag mår illa bara jag tänker på det, speciellt som jag inte alls har några problem att se mig själv ramlandes ner för den. Ouch. Scary. Med träningsvärken kan jag tänka mig att det blir en än mer pleasant experience.

42 dagar kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0