kriskriskris
MAJOR cookie meltdown igår. Och idag. Och varje gång jag tittar på min underbart vackra, bruna skinnjacka som jag haft sen jag var 14. Det blir faktiskt 6 år i år, den är som en del av mig nu! Och... den är trasig. En stor, stor reva under min vänstra arm. Man ser in och usch och fy, det är inte alls trevligt. Började (nästan) tjuta på tåget in igår när jag upptäckte det.
Min fina jacka.
...det värsta är att jag kommit på exakt vad som har hänt, and that there's no one to blame, except for me. Och mina tunga axelväskor. Fy. P-Y berättade dock var skräddaren/sömmerskan han alltid använder finns, och sa att jag borde gå dit. Det är tydligen både billigt och bra. Fast vi är nog alla (som har sett hur hemskt hålet är) aningen skeptiska till att det kommer gå att fixa.
Jag hoppas. Verkligen massor. Ugh.
Min fina jacka.
...det värsta är att jag kommit på exakt vad som har hänt, and that there's no one to blame, except for me. Och mina tunga axelväskor. Fy. P-Y berättade dock var skräddaren/sömmerskan han alltid använder finns, och sa att jag borde gå dit. Det är tydligen både billigt och bra. Fast vi är nog alla (som har sett hur hemskt hålet är) aningen skeptiska till att det kommer gå att fixa.
Jag hoppas. Verkligen massor. Ugh.
Kommentarer
Trackback
