ginoh

Har ni någonsin varit med om att så fort en läkare berättar för er att ni är sjuka, ja, då börar ni verkligen känna av det själva?
Mitt öra har varit keiko sen jag kom hem i fredags, och jag kan knappt höra på det, så jag tänkte att jag skulle gå och kolla upp det idag. 6.30 ringde väckarklockan, och kvart i 8 var jag iväg.
Efter att jag berättat vad problemet var frågade doktorn: "Har du varit förkyld på sista tiden?"
Isabell: "Nej. Eller njae... eller, jo, nu när du säger det, lite förkyld har jag nog varit." (slår mig precis när jag säger det att jag hostat som ett as sedan Paddy's night)
Doktorn kollar: "Ja, du har en ordentlig öroninflammation här, konstigt att du inte kommit tidigare."
Isabell: "Jo, men alltså, det har ju varit påsk och... va?"
Doktorn: "Ja, så stick iväg till apoteket nu, det ligger penicillin och väntar på dig där. Det borde hjälpa mot hostan också."

...och så fort han berättar att jag inte är särskilt frisk, börjar jag känna feber, trötthet, ja, ska vi slänga in lite magsjuka och stelkramp också? Utan att överdriva blev jag ännu sämre utav diagnosen, jag har inte ens känt mig dålig innan, bara döv med rethosta. Så nu är jag officiellt sjukt, och medicinerad. Kul. Jag hoppas att det går över till helgen, annars blir jag riktigt ledsen!